Välj en sida

Mattias Bjärnemalm

Internetpolitiska tankar

Upphovsrättsreformen i EU tar ett steg i rätt riktning.

Upphovsrättsreformen i EU tar ett steg i rätt riktning.

Den som följt debatten om det förslag som kommissionen lagt fram för en reformerad upphovsrätt i EU vet att innehållet, på det hela taget, varit riktigt riktigt uselt. De utlovade förbättringarna uteblev och istället fick vi ett förslag om en ny närstående rättighet för presspublicister och en skyldighet för alla internetplattformar att automatiskt skanna material som laddas upp för att kunna förhindra upphovsrättsintrång. Den närstående rättigheten skulle riskera att göra länkningar med små textsnuttar olagliga, och skyldigheten för plattformarna skulle utan tvekan leda till att en hel del lagligt material sållades bort i farten.

Så jag blev positivt överraskad när jag i morse fick se ( bakom betalvägg) det förslag som Europaparlamentets föredragande för ärendet, Maltesiska parlamentarikern Therese Comodini Cachia (EPP), lagt fram. Hennes betänkande har ändrat bägge paragraferna ovan till betydliga mindre problematiska förslag, och även infört en rad andra små förbättringar i texten. Jag kommer att återkomma med en mer detaljerad analys när jag hunnit gå igenom texterna i detalj, men sammanfattningsvis kan jag nog säga att med de här förändringarna har förslaget gått från att vara direkt skadligt till att vara mestadels tandlöst. Frågan nu är vad som kommer hända i det vidare arbetet i parlamentet och vad upphovsrättsindustrin kommer göra för att försöka få tillbaka de godbitar som kommissionen gav dem i sitt förslag.

Här finns en samlingssida för relevanta dokument kring ärendet. Och här hittar du en översiktsplan över lagstiftningsarbetet i parlamentet.

Internet of Things

Internet of Things

Idag diskuterar vi Internet of Things i piratpartiets chatt som en del av vår temavecka om nätpolitik. Det kommer vara en förhållandevis öppen diskussion då vi fortfarande står i  början av den processen. Jag har inte hittat några tidigare sakpolitiska ståndpunkter eller utspel från partiet i frågan. Men två frågor som vi behöver fundera på är:

hur kan vi säkerställa att Internet of Things utvecklas i en integritetsvänlig riktning

Vem bör äga datan i olika saker. Den som köpt prylen eller det företag som skrivit/stoppat in programmet i prylen? Är det något som bör regleras i lag eller i avtal?

Det finns säkert fler frågor kring sakernas internet, och jag ser fram emot att diskutera dem med er i chatten kl 17.

 

Geoblocking

Geoblocking

Ikväll fortsätter vi att diskutera nätpolitik i piratpartiets chatt. Temat för dagen är geoblocking, och jag tänkte att istället för att jag introducerar ämnet i textform så låter jag vår Europaparlamentariker förklara vad det handlar om istället.

 

Du kan även läsa de inlägg hon skrivit om ämnet.

Om vi hinner kommer vi även prata om vilka regler vi vill ska gälla vid e-handel. Det gäller allt från konsumentlagstiftning till momsregler och avtalsvilkor vid digitala kontrakt.

Vi sätter igång samtalet klockan sex ikväll. Jag hoppas att du vill delta där!

datalagring

datalagring

Kvällens andra samtal om nätpolitik berör ett ämne där nog alla som följt piratpartiet har en klar bild av vad vi tycker. Datalagringsdirektivet har varit en politisk följetong utan like i svensk politik ända sedan partiets barndom. Vi är det enda partiet i Sverige som konsekvent arbetat för att få bort datalagringen, både i Sverige och inom EU. och Partiets linje presenterades tidigare såhär:

Piratpartiet kräver att den lag ska rivas upp, som tvingar tele- och internetföretag att lagra information om sina kunders trafik under minst ett halvår, för att kunna lämna ut den till polis och säkerhetstjänst.

Det är den digitala världens motsvarighet till att avsändare, mottagare och datumstämpel på alla brev man skickar och tar emot skulle fotostatkopierats och alla telefonsamtal registreras, och rubbet arkiveras i minst ett halvt år. Det är en övervakning som inte ens de totalitära regimerna i Nazityskland och Sovjetunionen kunde drömma om.

lagen infördes ursprungligen efter ett direktiv från EU (kallat datalagringsdirektivet). EU-domstolen har dock underkänt direktivet eftersom det strider mot mänskliga rättigheter, och förklarat det ogiltigt. I Sverige envisas dock politikerna från de stora partierna med att lagen ska vara kvar och datalagringen fortsätta.

Piratpartiet kräver att den svenska implementeringen av datalagringsdirektivet rivs upp utan att ersättas med någon annan form av datalagring. staten ska inte slentrianmässigt hålla koll på vem som samtalar med vem när. Övervakning ska bara få ske i enskilda fall vid misstanke om allvarligt brott.

Jag kan inte se något skäl att ändra i den linjen som vi haft, men eftersom det är en viktig fråga tar vi ändå upp den till diskussion kl 21 ikväll i chatten.

När vi känner oss färdiga med den frågan kommer vi ha ett öppet samtal om huruvida det finns andra områden där det kan behövas särskild reglering av ISPar. Så titta förbi och ge ditt bidrag till diskussionen

Dataskydd

Dataskydd

Idag fortsätter vi i piratpartiet att diskutera nätpolitik i vår chatt, och första ämnet för kvällen är Dataskydd, anonymitet och e-identifikation. Tre områden som är centrala för hur vi kan använda internet och hur våra grundläggande rättigheter tas tillvara där. Och precis som gårdagens ämne nätneutralitet är det områden som till stor del regleras på EU-nivå.

Där avslutades arbetet med EUs dataskyddsförordning i april 2016 och den förordningen träder i kraft i maj 2018. Piratpartiet var involverade i reformarbetet under vår tid i parlamentet (vilket bland annat ledde till skapandet av organisationen Dataskydd.net). Just nu är vi i läget att alla medlemsländerna försöker anpassa sina nationella regelverk till den nya förordningen. I Sveriges fall betyder det att PUL, som bygger på det direktiv som dataskyddsförordningen ersatte, kommer att pensioneras. Utöver detta är EU just nu på gång att även ersätta direktivet om integritet och elektronisk kommunikation med en förordning. Detta är en nödvändig följd av dataskyddsförordningen, men givetvis finns det en risk för att särintressen ska lobba igenom ändringar som minska skyddet för medborgares integritet när ämnet är öppet för revision. Det förslag som kommissionen har presenterat är i stora delar rimligt, men frågan är om vi vill försöka väcka opinion för att påverka europaparlamentet och ministerrådet att anta privatlivsvänliga ändringsyrkanden. Om inget annat för att vara en motpol till de som vill urvattna förslaget.

I frågan om anonymitet har piratpartiet alltid förespråkat rätten till, och värdet av, anonymitet på nätet. Det är en så central del av vår ideologi att det finns direkt uttalat i vårt principprogram, som säger:

Rätten och möjligheten att vara anonym gör att ingen behöver frukta repressalier, vilket är viktigt, ty varje gång människor av olika skäl lämnas utanför det demokratiska samtalet undermineras det. Ett aktivt arbete för delaktighet gör istället demokratin starkare.

Så diskussionen kring det området är främst till för om det finns förslag på mer detaljerade sakpolitiska ställningstaganden om hur den rätten ska kunna garnanteras i ett samhälle där övervakningsivrare ständigt flyttar fram sina positioner.

När det gäller E-identifikation behöver vi fundera över den grundläggande frågan om det är rimligt att i en värld där allt mer av medborgarnas interaktion med myndigheter sker över nätet så är de verktyg som finns för att identifiera sig mot statliga myndigheter kontrollerade av privata banker. Jag anser att vi bör kräva ett statligt alternativ till BankID, så som är normen i de flesta Europeiska länder. vi behöver även fundera på vad vi tycker om den förordning som kräver att alla medlemsländers e-identifikation blir giltig i samtliga medlemsländer. Är det en rimlig balans, eller är det bättre att skapa en mer harmoniserad modell med en gemensam e-identifikation för alla unionsmedborgare?

Allt detta kommer vi alltså diskutera i vår chatt kl 19 ikväll. Jag hoppas att du vill delta där!

 

Nätneutralitet

Nätneutralitet

Det första ämnet på temat nätpolitik som vi i piratpartiet kommer diskutera denna vecka är Nätneutralitet. Det här inlägget är tänkt som ett bakgrundsmaterial till den diskussion som vi kommer ha på vår chatt idag (tisdag 28/02) klockan åtta.

Jag förutsätter att du som läser har en grundläggande förståelse för begreppet nätneutralitet och kommer här mest fokusera på hur vi i piratpartiet diskuterat kring ämnet tidigare. Vill du ha en mer grundläggande introduktion till begreppet rekomenderar jag e-boken Spärrar och gräddfiler – om nätneutralitet på internet som tagits fram av Internetstiftelsen i Sverige.

Här hittar du information från PTS om de regler kring nätneutralitet som gäller i Europa, och här hittar du information från BEREC om de riktlinjer som tagits fram för att förtydliga den europeiska förordningen.

Här finns samtliga artiklar om ämnet som publicerats i IDG.

Men hur har då piratpartiet förhållit sig till nätneutraliteten? Även om begreppet myntades redan 2003 så var det inte en politisk fråga i Sverige när partiet grundades 2006, så det var först i samband med att vi blev invalda i Europaparlamentet 2009 som vi började titta närmare på hur vi skulle förhålla oss till nätneutralitet som koncept (även om det dykt upp på vårt forum redan 2007). Ämnet var aktuellt i samband med parlamentets arbete med telekompaketet där det dock fick stryka på foten när den slutliga kompromissen mellan parlamentet och rådet förhandlades fram. Men vår interna diskussion var igång, och även om vi hade en minoritet libertarianer i partiet som ogillade nätneutralitet utifrån att de såg det som en statlig reglering av internet så kom vi ganska snabbt fram till ett konsensus att ställa oss bakom nätneutraliteten.

Såhär skrev jag 2009:

Men hur bör då Piratpartiet förhålla sig till frågan om nätneutralitet? Är det över huvud taget en fråga som partiet bör ta ställning i? Jag skulle vilja hävda att så är fallet. Behovet av ett skydd för internet som en öppen plats är minst lika stort när det gäller att skydda det från företags vilja att skapa otillbörliga marknadsfördelar som när det gäller att skydda det ifrån statlig övervakning. Vill vi behålla det internet som finns idag med allt vad det innebär av möjlighet till deltagande och demokratiskt inflytande så måste vi kämpa för det. Att överlåta allt till marknadskrafterna och hoppas på det bästa är naivt och ansvarslöst.

[…]
Utifrån en piratideologi som tar avstamp i en vision av ett fritt och öppet internet, där allas rätt till deltagande är primärt, finns det helt enkelt ingen annan rimlig slutsats att dra än att lagstiftad nätneutralitet är en nödvändighet.

I samband med att vi utvecklade vår politik 2012 så fastslog vi följande åsikt om nätneutralitet:

EU behöver en unionstäckande lagstiftning om nätneutralitet som täcker både trådade och trådlösa internetoperatörer, och som motverkar att operatörernas användare låses till eller uppmuntras att låsa till specifika tjänstetillhandahållare på online-marknaden.

Och i parlamentet jobbade bägge av våra ledamöter med frågan med stor framgång när den på nytt blev aktuell ett par år senare.

Så varför behöver vi diskutera ämnet? Kan vi inte bara fastslå samma sak som vi gjorde 2012 och vara nöjda sen?

Jo, det är en bra start. Men i samband med att internet och frågan utvecklats har det uppstått en rad frågor som vi behöver reda ut hur vi förhåller oss till:

  1. vad anser vi vara rimliga trafikstyrningsåtgärder? Och när ska ISPar få gå bortom dessa och genomföra ytterligare trafikstyrning?
  2. hur ställer vi oss till så kallad zero rating av tjänster?
  3. Ska det finnas en rättighet för internetleverantörer och innehållsleverantörer att tillhandahålla andra tjänster än internetanslutningstjänster med optimerad kvalitet? (så kallade ”specialised services”)

Dessa tre punkter, och övriga relaterade frågor kommer vi diskutera ikväll. Jag hoppas att du vill vara med i den diskussionen!

 

Nätpolitik

Nätpolitik

Förra året beslöt vi i piratpartiet att plocka bort vår spretiga sakpolitik och återgå till ritbordet för att istället ta fram en ny sammanhängande sakpolitik som tydligt bottnar i vårt principprogram. Planen är att vi, genom ett mer strukturerat arbete med olika tematiska veckor, nu under våren ska få fram välformulerade motioner som vi kan anta på vårt vårmöte i april.

Imorgon börjar veckan då vi kommer diskutera nätpolitik och jag är ansvarig för att leda arbetet. Min förhoppning är att vi under veckan ska kunna diskutera en rad olika sakfrågor som alla är kopplade till nätet. Diskussionen kommer ske i textform på partiets chatt, i vår kanal för nätpolitik, och jag kommer återkoppla löpande här på bloggen vad som framkommit i diskussionerna. Men vill du delta bör du redan nu registera dig på chatten.

Nedan finns ett schema för vilka områden som vi kommer diskutera under veckan. Varje diskussion beräknas till ungefär en timme, men det går givetvis att diskutera i chatten även utanför de här passen. Notera att vi kommer undvika frågor som främst hör hemma inom något annat sakpolitiskt område (så som upphovsrätt, polisiära och militära övervakningsrättigheter på nätet etc.).

Inför varje pass kommer jag presentera en introduktionstext av området här på bloggen. Min målsättning är att de texterna ska komma upp dagen före diskussionen, så att alla som vill delta kan läsa igenom de texterna i förväg. Baserat på de diskussioner som förs kommer jag sedan arbeta fram utkast till motioner kring de olika sakfrågorna som vårmötet sedan får ta ställning till. Så har du inte tid att delta nu i veckan när just ditt specialområde behandlas så kommer det finnas en till chans att påverka innehållet på vårmötet.

Har du några frågor kring den nätpolitiska veckan kan du ställa dem här på bloggen eller skicka mig ett mail.

 

 

För en vecka sedan avgick jag som vice partiledare för piratpartiet. Här förklarar jag varför.

För exakt en vecka sedan skickade jag in ett mail till partiets styrelse där jag avsade mig uppdraget som vice partiledare för piratpartiet. Det var absolut inget jag ville göra, och det var inte något jag någonsin trodde jag skulle göra. Men ibland går saker inte som man vill.

Jag jobbar som politisk sakkunnig i Europaparlamentet åt gröna gruppen, och som sådan regleras mitt jobb i EUs tjänsteföreskrifter för tjänstemän. Där framgår att alla anställda som vill utföra en bisyssla eller ta ett uppdrag vid sidan om anställningen måste ansöka om tillstånd från den institution de är anställda vid för att få lov att göra detta. Så i samband med att jag blev vald till vice partiledare i våras skickade jag in en sådan ansökan till parlamentets personalavdelning. Redan innan jag kandiderade hade jag kollat med min grupp om de ansåg att det förelåg någon intressekonflikt, och fått svar att de var odelat positiva till mitt politiska engagemang och inte såg några problem med att jag tog rollen som vice partiledare så länge jag inte lät det inkräkta på det jobb jag utför åt gruppen. Detta intygades av min chef även i den ansökan som jag skickade in till personalavdelningen.

Döm om min förvåning när jag i slutet av september fick ett rekommenderat brev med beslut om att min begäran hade avslagits, och att jag omgående skulle skicka in bevis för att jag hade avsagt mig mitt uppdrag åt partiet. Givetvis tog jag kontakt med personalavdelningen för att reda ut det hela och se om det gick att ändra beslutet. Men det enda svar jag fick var att jag kunde överklaga beslutet i enlighet med artikel 90(2) av tjänsteföreskrifterna inom tre månader.

Så jag satte igång att läsa på om mina rättigheter och hämta in juridiskt stöd för att sätta ihop en sådan överklagan, och skickade slutligen in den idag, med ett par dagar till godo.

Så varför avgick jag för en vecka sedan?

Jo, för att administrationen inte ansåg att jag hade rätt att behålla uppdraget under tiden min överklagan behandlades och kontaktade mig för ungefär två veckor sedan och hotade med disciplinära åtgärder om jag inte omedelbart skickade bevis på att jag hade avsagt mig mitt uppdrag. Efter väldigt många mail fram och tillbaka om det hela så fastslog en tjänsteman (som hela tiden hävdade att det inte var hans beslut utan att han enbart verkställde det tidigare beslutet om avslag på min ansökan) att om jag inte senast torsdagen förra veckan kunde skicka in bevis på att jag avgått så skulle de disciplinära åtgärderna vidtas. Eftersom uppsägning är en av de möjliga disciplinära åtgärderna bestämde jag mig för att den enda utvägen var att avgå.

Vad händer nu?

Min överklagan kommer nu behandlas av parlamentet, och inom fyra månader kommer jag få besked om jag fått rätt i min överklagan. Om så är fallet kommer jag återkandidera till posten som vice partiledare när den ska fyllnadsväljas på partiets vårmöte nästa år. Om min överklagan avslås kommer jag med all sannolikhet också kandidera på nytt, och sedan driva frågan i EU-domstolen. Rätten att engagera sig politiskt är ett demokratiskt fundament, inskrivet i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och som sådan är EU-parlamentet skyldig att respektera den. Så jag tvivlar inte en sekund på att jag kommer få rätt i slutändan. Frågan är enbart hur lång tid det tar.

Som tur är har tålamod alltid varit min starka sida.

CHANGE

CHANGE

När jag, som alla andra, drog ut på nätet för att försöka få en känsla för hur olika personer upplevde utfallet i det amerikanska presidentvalet möttes jag av en våg av texter som försökte förklara vad som hade skett. Vilka anledningarna var att det amerikanska folket hade röstat som de gjorde. Oftast var förklaringarna lika tvådimensionella och fördummande som retoriken (från bägge sidor) varit under valkampanjen. Jag tvivlar inte på att vi kommer få se fler sådana texter framöver. Nästan alla lyfte fram en enskild faktor som den enda rimliga förklaringsmodellen och avfärdade kategoriskt alla andra faktorer som ogrundade eller falska. Ett fåtal kändes genomtänkta, genuina och relevanta (det kan vara värt att notera att två utav tre analyser jag fann värdefulla skrevs före valdagen).

När jag sedan snubblade in på den dominerande jätten på sociala medier fanns det inget slut på inlägg om valresultatet, dess orsaker och hur folk såg på framtiden. Föga förvånande drogs paralleller till Brexit-omröstningen.  I en av trådarna hävdade en konservativ bekant att även piratpartiets framgång på Island var en del av samma trend. Efter att ha varit på Island under valet och känt den genuint positiva kraften hos de isländska piraterna var min spontana reaktion var att gå i försvarsställning och påpeka att demografin som drev fram Trump och demografin som lyfte piraterna på Island såg fundamentalt olika ut.

Efter lite längre diskussion fick jag en bättre förståelse för vad han menade var den gemensamma trenden. Nämligen viljan att se en systemförändring, och en misstro mot de partier och det politiska system som känns allt mer avlägset för stora delar av befolkningen. Och jag fick ge honom rätt. Det är samma trend som drev fram Sanders i demokraternas primärval, och som fått nya folkrörelser på vänsterkanten att uppstå i Sydeuropa. Det är en trend som lett piratrörelsen till framgångar i Sverige, Tyskland, Tjeckien och nu senast på Island. Men även om trenden är densamma tar den sig väldigt olika uttryck runtom i världen.

Där den på vissa platser driver fram människor som riva sönder demokratin och de universella mänskliga rättigheter som demokratin vilar på lyfter den på andra ställen istället fram människor som vill omforma och stärka demokratin. Piratrörelsen är en del av det senare.

Jag är inte ett dugg intresserad av att arbeta för att försvara den rådande ordningen från Trump och hans likar. Jag vill inte stötta de partier och de politiker som med makten som främsta mål lyckats få marginella skillnader i synen på arbete och kapital att framstå som en avgrundsdjup skillnad samtidigt som det blir allt mer omöjligt att se skillnad på den faktiska politik de driver när de väl blivit valda. Jag tänker inte lägga min tid på att förklara varför politiker som alldeles uppenbart varit en del av det politiska livet så länge att de inte på ett trovärdigt trovärdigt sett kan relatera till folk i allmänhet fortfarande är bättre alternativ än intoleranta och xenofoba rörelser som vill använda misstron mot rådande eliter för att ge sig själva makt.

Jag sympatiserar med dem som i rädsla för Trump och andra destruktiva krafter sluter upp bakom kandidater de knappt tror på själva. Men jag vill inte vara en av dem.

Jag blev pirat för att upphovsrättsfrågan så tydligt visade att lagstiftningen drivs fram för att gynna särintressen snarare än för att göra samhället bättre för det stora flertalet. Jag blev pirat för att jag trodde (och fortfarande tror) att lösningen är en samhällsförändring till ett öppet och transparent samhälle där medborgarna aktivt deltar i alla delar av det politiska livet och där ansvarsutkrävandet sker på riktigt. Jag blev pirat för att alternativet var att inte bry sig, att kasta in handduken och låta andra bestämma över min framtid. För mig var det ett enkelt val!

 

Piratpartiet på väg mot rekordval på Island

Piratpartiet på väg mot rekordval på Island

Nu på lördag hålls val på Island efter att Panamaskandalen i somras tvingade statsministern att avgå och regeringen att lova att hålla nyval. Det är omöjligt att säga om det isländska piratpartiet kommer bli största eller näst största partiet i valet, men det är alldeles uppenbart att jämfört med deras resultat på 5,1% i förra valet kommer det här valet vara en enorm succé för de isländska piraterna. Och inte enbart för de isländska piraterna. I skrivande stund har nära trettio pirater från andra länder rapporterat att de kommer åka till Island för att närvara vid valet. I gruppen av gäster hittar vi ledare för svenska, tyska, nederländska och slovenska piratpartiet, samt vår EU-parlamentariker Julia Reda. Jag kommer givetvis också åka dit.

 

piratar-logo-xp

 

Men vad är det som gjort att det isländska piratpartiet blivit så framgångsrika? Min bedömning är att de lyckats förvalta sin förra framgång väldigt väl. Att gå från 5% till 20% är en otrolig bedrift. Men den är faktiskt mindre storslagen än att lyckas nå 5,1% i det första valet där partiet ställer upp. För att förstå piraternas framgång nu måste vi först förstå situationen när de blev invalda 2013, ett halvår efter att partiet hade grundats.

Såhär beskrev Islandsbloggen när de grundades 2012:

Birgitta Jónsdóttir blir ordförande för Píratapartýið. I de isländska piraternas första punktprogram finns bland annat krav på transparens inom samhället och ökade medborgerliga rättigheter. Målet är att ta plats i alltinget i vårens val. Piratpartiet kommer framför allt att sikta in sig på att värva unga anhängare som är aktiva på nätet.

I lördags grundades formellt Píratapartýið vid ett möte i Reykjavík. Birgitta Jónsdóttir, som i dag är alltingsledamot för Rörelsen, valdes till ordförande i det verkställande utskottet. I ledningen ingår även Björn Þór Jóhannesson, Halldóra Mogensen, Jason Scott och Stefán Vignir Skarphéðinsson – samt Herbert Snorrason och Einar Valur Ingimundarson som valdes in slumpmässigt.

Målet är att i april klara femprocentsspärren till alltinget och nå representation i parlamentet. Det isländska piratpartiet siktar främst in sig på att nå yngre och nätaktiva väljare.

Det kan förmodligen ses som en ganska representativ bild av det nya partiet, där fokuset lades väldigt mycket på Birgitta. Samma blogg beskrev deras politik på följande sätt inför valet 2013:

Piratpartiet:
De isländska piraterna driver klassiska piratfrågor: transparens, informationsfrihet, direktdemokrati, medbestämmande och – kanske inte lika klassiskt – avkriminalisering av narkotikabruk. Användning av narkotika ska enligt Piratpartiet behandlas som ett medicinskt och inte ett polisiärt problem. Lockar främst yngre väljare från vänsterkanten. Ses på sina håll som lite tuffare och inte lika helylle som Gröna vänstern. Mest kända namnet är Birgitta Jónsdóttir, som suttit en mandatperiod i alltinget för först Medborgarrörelsen och sedan Rörelsen.

Det är alltså faktumet att de redan har en parlamentariker från ett medborgarinitiativ som lyfts fram och som ger piraterna det utrymme de behöver för att lyckas ta sig över spärren. Med Birgittas draghjälp lyckas de därför bli invalda med tre mandat.

Piraternas nästa utmaning var sedan att bevisa att de inte enbart var en fluga och att de kunde vinna val utan draghjälp av en redan känd person, vilket de fick en chans till i kommunvalen 2014. Där lyckades de med Halldór Auðar Svansson överst på listan bli invalda i huvudstaden med 5,9%. Genom att även sätta sig i det nya styret för huvudstaden visade de även att de var beredda att ta ansvar vid framtida val.

 

piratar-logo-xp

 

Idag är läget annorlunda. Piraterna har flera personer med erfarenhet från Alltinget och deras statsministerkandidat är Smari McCarthy, som inte sitter i Alltinget i nuläget men som var en av partiets grundare och som toppar en av valkretsarna utanför Reykjavik (något han även gjorde förra valet då piraterna inte nådde upp till 5%-spärren i den valkretsen). Birgitta är fortfarande en central figur i partiet och förs fram som en tänkbar talman i alltinget för nästa mandatperiod, men fler ansikten har lyfts fram och piraterna ses som en bred rörelse på Island. Efter ett år av att leda opinionsmätningarna har befolkningen på Island, och piraterna själva, förlikat sig med tanken på att de troligtvis kommer ingå i nästa regering.

Jag tror inte det går att understryka hur viktigt det skulle vara för piratrörelsen globalt om vi fick en regering med piratministrar. Så det är med stor förhoppning jag packat mina väskor och bokat min resa till Island. Jag flög även dit en vända i september för att få en bild av de isländska piraterna och hur de arbetar, och ser fram emot att träffa dem igen till helgen. Och givetvis kommer det komma en ny rapport här efter valet.

 

piratar-logo-xp

Framgång för tjeckiska piratpartiet i helgens regionval

Framgång för tjeckiska piratpartiet i helgens regionval

Tjeckiska piratpartiet fortsatte sina framgångar i helgen när de lyckades bli invalda i tre av landets tretton regioner i regionvalen som tog plats nu i helgen. Sedan tidigare har de fyra mandat i huvudstadens regionsförsamling, och nu får de alltså förstärkning med totalt fem pirater runtom i landet. Regionvalen i Tjeckien har en spärr på fem procent precis som deras parlaments- och EU-val (där piraterna var snubblande nära i förra valet med 4,78%)

Bäst gick det i regionen Karlovy Vary, där de fick 5,4% med en egen lista. Karlovy Vary är den region där staden Marienbad ligger, där piraterna sedan två år tillbaka innehar borgmästarposten. Både stadens borgmästare Petr Třešňák samt vice borgmästare Vojtěch Franta blev invalda i regionförsamlingen, tillsammans med piraternas toppkandidat i regionen; Josef Janů.

I regionen Hradec Králové ställde piraterna upp på en gemensam lista med de gröna samt partiet Zmena (förändring) och den listan fick 5,27% av rösterna och två mandat. Ett av dessa gick till piratpartisten Martin Jiránek.

I södra Mähren, där landets näst störst stad Brno ligger, hade de en gemensam lista med de gröna och fick 5,11% av rösterna vilket gav piraterna ett mandat och de gröna två. Den pirat som blev invald var Ivo Vašíček, partiets vice partiledare.

EU och upphovsrätten

EU och upphovsrätten

Det är väldigt lätt att tro gott om människor. Så när kommissionens nuvarande ordförande i samband med sitt tillträde hösten 2014 lovade att harmonisera upphovsrätten och bryta ner de nationella silos som utgör europeisk upphovsrätt idag var jag försiktigt optimistisk. Det hade jag inte behövt vara.

Idag presenterade kommissionen sitt förslag till reformerad upphovsrätt. Förslaget är långt sämre än vad jag hade kunnat föreställa mig. Vad vi fick se idag är ett typexempel på när lobbyister får fritt spelrum med lagstiftningen. Vi fick ett förslag som ger tidningsförlag en ny närstående rättighet som gör att de kan kräva pengar om deras artiklar sprids på nätet. I värsta fall kan det räcka med en länk för att du ska kunna tvingas betala. Tanken bakom förslaget är att de ska kunna pressa pengar ur Google News och andra nättjänster, något som misslyckats när liknande lagar införts i Tyskland och Spanien. Men fungerar det inte på nationell nivå kan man alltid pröva på den europeiska.

Vi fick även se ett förslag om att plattformar ska tvingas massövervaka allt innehåll som användare laddar upp och automatiskt filtrera bort material som bryter mot upphovsrätten. En idé som utöver att den begränsar friheten på nätet inte fungerar i praktiken då ingen algoritm kan göra korrekta tolkningar av undantagen i upphovsrätten. Dessutom riskerar den att skapa barrier to entry för nya aktörer som vill skapa nya digitala tjänster och som då måste investera i filterteknologi.

Kritiken mot förslaget har varit tydlig. EDRI, BEUC, Creative Commons, Open Rights Group och vår egen Europaparlamentariker Julia Reda har alla dömt ut förslaget. Men det kommer inte stoppa kommissionen från att nu börja bearbeta rådet och Europaparlamentet för att de ska köpa paketet.

Givetvis har även vi i Piratpartiet har gått ut med ett pressmeddelande där vi dömer ut förslaget. Och jag har skickat in en debattartikel som kanske tas in under morgondagen samt pratat med ett par journalister. Men vi behöver göra mycket mer. För det här är inte slutet. Det här är början på en kamp som kommer ta flera år innan EU antagit eller förkastat direktivet, och sedan ytterligare år innan det finns en svensk implementation av lagen. En kamp som måste föras i Europaparlamentet, i den svenska riksdagen och på nätet. Det är en kamp som måste föras av oss som jobbar inom det politiska fältet, av civilsamhällets rättighetsaktivister och av alla andra som vill se ett fritt och öppet internet. Jag hoppas att du vill vara med oss i den här kampen!

Spridningskollen – en parasit på kunskapssamhället

Spridningskollen – en parasit på kunskapssamhället

Aldrig tidigare har det varit så enkelt att dela med sig av kultur och kunskap som idag. Det faktumet skakar om gamla monopol och utmanar rådande maktstrukturer. Det är därför vi ser lag efter lag som skrivs för att skydda de som byggt upp sina rikedomar på att kontrollera kultur och kunskap. Må de vara amerikansk filmindustri eller tyska tidningsförlag.

Den utvecklingen skapar en nisch för aktörer som istället för att producera något eget livnär sig på att hota och utpressa de som utmanar den rådande maktordningen genom att fritt dela med sig av kultur och kunskap. Den senaste i den här raden av parasiter är Spridningskollen, ett projekt som drivs av företaget Gothia Law (en snabb koll visar att Arvato finance AB som företaget egentligen heter, ägs av den tyska mediekoncernen Bertelsmann.

Deras affärsmodell är att skicka ut utpressningsfakturor till personer de misstänker för illegal fildelning i hopp om att folk ska bli så rädda att de betalar utan att bestrida fakturan. Iden är alltså att du går med på att betala en ”mindre” summa (I det svenska fallet 2000 kr) för att slippa riskera att behöva betala mer om ärendet drivs till domstol. Det är en modell som redan finns i flera länder så som Danmark, Tyskland, USA och Kanada och som visat sig vara väldigt inkomstbringande för de som sysslar med det. Att det är minst sagt en tveksam verksamhet är ett mindre bekymmer för den här typen av skumraskbolag som, med hela upphovsrättslobbyn i ryggen, kunnat bygga upp en lönsam verksamhet på ren och skär utpressning.

Piratpartiet har varnat under lång tid om att det bara är en tidsfråga innan samma beteende kommer till Sverige. Att det tog längre tid här än i andra länder handlar om att piratpartiets kampanjer mot lagen gjorde att Sverige dröjde med att införa IPRED-direktivet i svensk lagstiftning, och att det sedan prövades hela vägen till HD, med en sväng via EU-domstolen. Men nu ser vi ut att vara där.

Exakt där gammelpartiernas politiker lovade oss att vi aldrig skulle hamna.

 

 

Piratpartiet har en plan!

Piratpartiet har en plan!

Piratpartiets verksamhetsplan för 2015 hade ett stycke som sade att ”partiet skall under 2015 ta fram en långsiktig plan för hur partiet ska utvecklas under den kommande femårsperioden, för att vinna framtida val.” (vi hade en liknande plan för perioden 2006-2010). Tyvärr lyckades styrelsen  inte få till en plan det året, men på styrelsemötet nu i juni antog detta års styrelse en plan som löper fram till och med 2019.

Det finns en rad underlag i styrelsen som ligger till grund för planen och som kan vara värdefulla att läsa för att sätta den i sitt sammanhang. Men planen i sig är utformad efter två principer:

  1. ”kort och koncist är bättre än långt och detaljerat”. En långsiktig plan behöver tydliga mål och milstolpar, men flexibilitet med hur man når dit. och den behöver vara så pass översiktlig att folk kan läsa den snabbt och greppa innehållet utan att distraheras av massa bakgrundsfakta och tyckanden.
  2. ”Less is more!”. Det är bättre att ha ett fåtal tydliga mål som kan genomföras, än en buffé av olika saker där det blir otydligt vad som är viktigast.

Utifrån de principerna antog styrelsen följande plan:

Piratpartiets övergripande plan 2016-2019

Målet med den övergripande planen är att säkerställa att piratpartiet tar sig in i beslutande församlingar i Sverige. Ansvariga för genomförande av planen, samt för återkoppling och samordning med partiets övriga verksamhet är styrelsens arbetsutskott.

 

2016

  • Under 2016 är målet att fastslå exakt hur valorganisationen ska se ut för 2018 och 2019, samt hur den ska förhålla sig till partiets föreningsstruktur.
  • Vidare ska en rad talespersoner utses för att leda det politiska konkretiseringsarbetet som syftar till att få fram sakpolitiska ställningstaganden som tydligt är kopplade till vårt nuvarande principprogram.
  • Slutligen ska vi skicka personer att delta i valrörelsen på Island.

 

2017

  • På våren 2017 ska det politiska konkretiseringsarbetet färdigställas så att vi har en politik som vi kan utgå ifrån när vi tar fram det valmaterial vi ska gå till val på 2018.
  • Vi ska rekrytera samtliga nyckelposter för valorganisationen för riksdagsvalet 2018.
  • Vår folkhögskola ska startas upp under hösten.
  • Slutligen ska vi skicka personer att delta i valrörelserna i Finland och i Nederländerna.

 

2018

  • På våren ska allt valmaterial färdigställas, nyckelkommuner där vi har bäst chans för valframgångar identifieras och våra funktionärer i dessa orter utbildas.
  • I höstens val ska vi vinna mandat i samtliga identifierade nyckelkommuner, samt nå en nivå i riksdagsvalet som tydligt visar att vi är en politisk kraft att räkna med för lång tid framöver.
  • Därefter ska samtliga nyckelposter för valorganisationen för EU-valet 2019 rekryteras.

 

2019

  • Från och med årets start är det enda målet att återerövra platser i EU-parlamentet.
  • Resten av året ska ägnas åt att bygga en struktur för att säkerställa att de resurser våra framgångar 2018 och 2019 gett oss kan skapa en grund för ännu större framgångar 2022, och en ny långsiktig plan ska arbetas fram.
Brexit

Brexit

Det i princip enda som diskuteras i EU-parlamentet just nu är Brexit. Vilket kanske inte är så förvånande. Det kommer vara den överskuggande frågan i Europa de närmsta åren, och konsekvenserna är omöjliga att förutse. Jag bor tillsammans med en brittisk medborgare, så ämnet har även diskuterats flitigt hemma vid köksbordet. Själv var jag fram tills jag vaknade i fredags helt övertygad om att Bremain skulle vinna, så jag kanske inte är den bästa att sia om framtiden. Men utifrån vad som hörs i korridorerna i parlamentet, och utifrån texter som cirkulerar i mailen på jobbet finns det ett par saker som jag nog vågar säga med viss säkerhet.

EU kommer inte stoppa Storbritannien från att lämna, snarare tvärt om. Nu när folkomröstningen är avgjord kommer både parlamentet, rådet och kommissionen göra vad de kan för att få Storbritannien att starta utträdesförhandlingar så fort som möjligt för att säkerställa att den nuvarande perioden av osäkerhet tar slut. Givetvis finns det många som hoppas att Storbritannien på något sätt ska ändra sitt beslut, men det finns ingen som tror att det är något som kan tvingas fram från EU, utan måste i så fall ske på initiativ från det brittiska folkets sida. Men fram tills något sådant eventuellt händer kommer EU agera utifrån att Storbritannien vill lämna EU.

Möjligheten att lämna EU kom egentligen först med Lissabonfördraget, och har aldrig testats tidigare. Processen är en förhandling i Europeiska rådet som kan ta upp till två år för att få fram en överenskommelse om hur landet som lämnar ska förhållas till unionens olika program och projekt. Om rådet inte kommer fram till en överenskommelse inom den tidsfristen kapas banden rakt av och Storbritannien blir ett grannland som alla andra, utan några speciella avtal med EU. Tidsfristen kan dock förlängas om både rådet och medlemslandet som sökt utträde är överens om att göra detta.

Skulle förhandlingarna leda fram till ett speciellt avtal eller speciella förhållanden mellan EU och Storbritannien kommer det avtalet behöva godkännas även av EU-parlamentet (och parlamentet har även möjlighet att kräva ett konvent för att se över de föreslagna fördragsförändringarna), men om banden kapas rakt av har inte parlamentet någon roll i förhandlingarna. Givetvis kommer parlamentet göra vad de kan för att få insyn och inflytande, men dess möjlighet att påverka är synnerligen begränsade. Samma gäller för kommissionen. Förhandlingarna är mellan regeringen för landet som lämnar och regeringarna i länderna som stannar. Och de påbörjas inte förrän Storbritannien formellt anmäler att de vill påbörja utträdesförhandlingar.

Min gissning är att under tiden förhandlingarna pågår kommer väldigt lite annat ske i EU. Nationalister kommer argumentera för att deras respektive länder ska följa Storbritannien med utträden, men mer sansade EU-skeptiker kommer vänta på utfallet för att se hur det brittiska utträdet faller ut innan de bestämmer sig för hur de ska agera. Samma gäller för EU-positiva partier och grupper. Det innebär att vi kan räkna med att diskussionen om EU:s framtid kommer ta fart på allvar just före EU-valet 2019, och att det valet därmed kommer handla om EU:s framtid. Medan riksdagsvalet 2018 förmodligen inte kommer domineras av den frågan trots att det är rådet, och därmed regeringen, som har den absolut största makten över frågan.

Jag kommer jobba för att Piratpartiet i bägge valrörelserna ska driva en linje där vi tydligt visar behovet av ett EU i en allt mer globaliserad värld samtidigt som vi pekar på vilka områden där det behövs reformer för att förbättra demokratin och transparensen i EU:s institutioner. Att vi tydligt tar avstånd från den nationalism och rasism som ligger till grund för mycket av motståndet mot EU, men även vågar vara kritiska kring de punkter där EU, och dess medlemsländer inte lever upp till vad vi som medborgare har rätt till. Jag hoppas att du som läser det här vill hjälpa mig med det arbetet.

 

 

Till en sosses försvar.

Föga trodde jag att jag skulle skriva ett inlägg på min blogg till försvar av en socialdemokratisk minister. Jag har inte allt för mycket till övers för sosseriets korporativistiska samhällssystem, och jag är direkt allergisk till den övervakningsiver som moderna socialdemokratiska regeringar visat upp. Men när upphovsindustrins legoknektar försöker sabla ner stackars Mikael Damberg för att han satt sitt namn på ett upprop mot onödig reglering av digitala plattformar som förmodligen skrivits av en av hans mer begåvade europeiska kollegor  känner jag att jag måste reagera.

Så vad är det då Mikael Damberg skrivit under på som retat upp våra stackars kulturskapare så fruktansvärt? Jo, att EU-kommissionen bör se internetplattformar som en möjlighet för ekonomin i Europa istället för att ses som ett hot, att de inte bör överregleras eftersom det kan hindra eller dämpa den dynamiska utvecklingen som sker i området, att de redan är bundna av alla regler som finns för företag på den digitala marknaden samt slutligen ett par tips om hur kommissionen bäst kan uppmuntra tillväxt på området. Texten är inte särskilt lång, så läs den gärna själv och se om du hittar var Damberg säger att han vill ”slå sönder förutsättningarna för det svenska musikundrets fortsatta framgång”, som upphovsrättsförkämparna hävdar. För jag hittar det inte.

Det finns mängder av saker som man kan lasta vår socialdemokratiska regering för, så det finns inget behov av att hitta på halmdockeargument att uppröras över. Men det är helt klart kreativt!

Nätneutralitet, PTS och Telia

Du vet att en fråga är aktuell när företrädare för samtliga större svenska medier (förutom DN) skriver en gemensam debattartikel i ämnet. Trots det har nätneutralitetsfrågan absolut inte fått så mycket uppmärksamhet som den förtjänar. Före mediechefernas utspel var det nästan enbart Emanuel Karlsten  som regelbundet skrev om frågan (utöver oss i piratpartiet som skrivit om frågan sedan 2009).

Grundprincipen för nätneutralitet är enkel: all internettrafik ska behandlas likvärdigt oavsett avsändare, mottagare, plattform eller innehåll. Den principen har kompletterats med en rad tillåtna undantag i det regelverk som EU nyligen antagit. Och nu har alltså Telia lyckats reta upp de svenska mediebolagen genom att bryta mot denna princip. Så pass mycket att vår vikarierande IT-minister Mikael Damberg kallat dem till möte för att höra deras kritik. Men mycket svar verkar de inte ha fått där.

Men är Telias nya sociala medier paket ett brott mot nätneutraliteten? Principiellt är frågan glasklar. Vad Telia sysslar med kallas zero rating och strider utan tvekan mot principen om nätneutralitet (om man inte frågar Telia själva som inte ser något problem med sitt agerande). Dessvärre är det juridiskt en gråzon. I Eu lyckades ministerrådet finta bort parlamentet i förhandlingarna vilket ledde till att zero rating inte reglerades i lagstiftningen och det är därför nu upp till BEREC (samarbetsorganet för de Europeiska tillsynsmyndigheterna) att definiera vad som gäller i sina riktlinjer för hur lagen ska implementeras. De är just nu i slutskedet av att förhandla fram ett utkast till riktlinjer. Första helgen i juni spikar de sitt förslag och den 6 juni läggs det sedan ut för samråd fram till den 18 juli då det är möjligt att skicka in synpunkter. Därefter presenteras de slutliga reglerna senast siste augusti.

Det betyder att samtidigt som PTS går ut och säger att de ska granska om Telia lever upp till kraven på nätneutralitet (efter en storm av anmälningar) så sitter de i Berec och förhandlar fram hur höga eller låga de kraven faktiskt ska vara. Och PTS siktar lågt. Enligt läckor från mötena så pekas Sverige, tillsammans med Storbritannien, ut som det land som vill ha absolut störst möjlighet för företag att kränka nätneutralitetsprincipen.

Jag tog och träffade PTS förra veckan när jag var i Stockholm. Med mig hade jag Thomas Lohninger från Savetheinternet.eu, en av de främsta experterna på nätneutralitet i Europa. På mötet var PTS tydliga med att de vill ha riktlinjer som inte förbjuder zero rating utan enbart möjliggör för tillsynsmyndigheter att gå in i de fall där det i efterhand går att visa att ett specifikt fall av zero rating påverkat marknaden negativt. Att det inte går att visa konkurrens som aldrig uppstår, och att deras linje öppnar för telkombolagen att utnyttja en tvåsidig marknad verkade inte bekymra dem nämnvärt. Och konsekvenserna av bristande nätneutralitet kan bli ett internet som mest liknar betal-TV där alla funktioner kostar extra. Men hey, PTS bygger enligt egen utsago sin position på en principbaserad approach så konsekvenserna av vad de försöker lobba igenom i EU är kanske inte så viktiga.

Så alla ni som hoppas se PTS sätta ner foten mot Telia kan nog sluta hoppas ungefär nu. Om inte PTS blir överkörda av mer förnuftiga länder i Berec kan vi nog räkna med att de lyckas skapa tillräckligt stora luckor i riktlinjerna så att de slipper agera i fallet Telia. Eller något annat fall för den delen.

 

Nedan finns en video från Savetheinternet.eu som förklarar vilka problem som uppstår om vi inte skyddar nätneutralitet som du gärna får sprida vidare!

 

Piratpartiet gör en nystart

Piratpartiet har precis haft medlemsmöte och valt en ny partiledare i form av Magnus Andersson. Vidare har vi valt Anton Nordenfur till partisekreterare och mig till vice partiledare. Tillsammans utgör vi merparten av styrelsens arbetsutskott och kommer alltså vara de som ansvarar för att driva partiet framåt. Jag är väldigt stolt över det förtroende som medlemmarna gett oss! Vi har redan börjat prata ihop oss om hur vi vill leda partiet, och kommer ha vårt första möte i Stockholm nästa helg. Då finns det även två tillfällen inplanerade för medlemmar att träffa oss.

Magnus har skrivit en text om hur han vill föra partiet framåt som jag helhjärtat ställer mig bakom. Min roll som vice partiledare blir att ge honom det stöd han behöver för att genomföra planen och lyfta partiet framåt. Därför vill jag också nämna den motion om att riva upp partiets snåriga sakpolitiska ställningstaganden som bifölls på medlemsmötet. Vi har nu en möjlighet att skapa en mer sammanhåller politik byggd på de värderingar och visioner som finns i vårt principprogram. Räkna med att läsa betydligt mer om det arbetet framöver.