Välj en sida

Jenny Maria Nilsson gav sig in i fildelningsdebatten genom ett inlägg på kultursidan i Helsingborgs dagblad. Ganska snabbt replikerade Gustav Nipe från Piratpartiet på hennes inlägg. Även Sören Sommelius skrev ett svar. Därefter svarade Jenny på bägge inläggen och har sedan beslutat sig för att lämna debatten.

För att bemöta den kritik Jenny framförde i sitt andra inlägg mot piratpartiet så beslöt jag mig för att skriva en debattartikel och se om Helsingborgs dagblads kultursidor var intresserade av att ta in den. Idag fick jag beskedet att det var de inte, då de ansåg att Piratpartiet redan fått komma till tals.

Så istället lägger jag upp min replik här. Vilket ger mig den extra möjligheten att lägga in länkar i texten. Något som jag än så länge inte sett någon debattsida i gammelmedias nätupplagor uppmuntra till. Hursomhelst. Här kommer mitt debattinlägg:

Upphovsrättens utformning är problematisk

Jenny Maria Nilsson replikerar den 21/12 mot de svar hon fått på sin artikel om Ipred som publicerades den 15/12. I förbifarten passar hon på att slänga en känga eller två på piratpartiet.

Det är uppenbart att Jenny inte är särskilt förtjust i vår politik eller våra företrädare. Det är visserligen sorgligt, men förmodligen ingenting som kan ändras på. Att Jenny väljer att kalla den argumentationsträning som vi bedriver inom partiet i syfte att stärka personer utan politisk erfarenhet när de ska konfrontera politker med årtionden av politisk erfarenhet för ”papegojmetoden” visar tydligt på en nedlåtande attityd gentemot oss som politisk rörelse. Hennes påstående att det inte går att debattera mot oss på grund av denna ”papegojmetod” falsifierar hon ju själv genom sina välformulerade inlägg.

Jenny menar att kärnan i hennes resonemang är följande: ett parti har problem om deras ideologiska ställningstaganden för att uppnå frihet i praktiken innebär tvång för en annan grupp som inte delar deras idéer. Jag är beredd att hålla med om den bilden, även om jag ställer mig skeptisk till användandet av ordet tvång i sammanhanget. Men Jenny har rätt i att det är problematiskt att det finns de som kommer förlora rättigheter som de har idag om vår politik genomdrivs. Hade det inte varit problematiskt hade ju ingen haft skäl till invändningar, och då är det rimligt att tro att de reformer inom upphovsrätten som vi förespråkar redan skulle ha implementerats.

Men innebär faktumet att det finns en problematik automatiskt att de reformer vi föreslår skulle vara dåliga för samhället? Är det så att enbart för att rättigheter som upphovsmännen idag kan göra anspråk på försvagas så måste man förkasta våra idéer? Mitt svar är ett tydligt nej på de frågorna.

För vad är det egentligen vi vill uppnå? Piratpartiet vill reformera upphovsrätten för att öka allmänhetens användarrättigheter, vilket får som konsekvens att upphovsmännens rättigheter minskar. Dessa rättigheter står nämligen i ett motsatsförhållande eller med andra ord: det råder en intressekonflikt.

Under vår moderna historia har upphovsmän och deras distributörer varit organiserade i olika intresseorganisationer medan användarna inte haft motsvarande företrädare. Då man inom statsvetenskapen ofta menar att det politiska utfallet är en konsekvens av olika särintressens styrkeförhållanden är det därför inte förvånande att upphovsrätten utökats i både bredd och djup. Antalet företeelser som faller under upphovsrätten har ständigt ökat och tidsramarna för upphovsrättens längd har förlängts samtidigt som definitionen av vad som ansetts vara ett intrång i upphovsrätten har skärpts. Senaste stora förändringen i Sverige skedde 2005 då privat nedladdning av upphovsrättsskyddat material kriminaliserades.

Piratpartiet menar att dena snedvridning har gått för långt. Den grundläggande insikten om att upphovsrätten måste balanseras mot användarnas intresse av att nyttja och sprida kultur har försvunnit. Redan Victor Hugo, i mycket den moderna upphovsrättens fader menade att i valet mellan författarens upphovsrätt och allmänheten alltid så skulle han alltid ta ställning för allmänhetens rätt till kunskap och information. Men idag är det perspektivet som bortblåst. Användarna har på grund av sin bristande organisering fått se sina rättigheter urholkas. Och för oss i piratpartiet är den utvecklingen betydligt mer problematisk än att upphovsmän förlorar kontrollen över spridningen om vår politik implementeras.

Politik skapar vinnare och förlorare. I konflikten mellan allmänhetens intressen och upphovsmännens så har allmänheten varit förlorare fram tills nu. Det är dags att ändra på det. Piratpartiet är övertygat om att allmänhetens användarrättigheter kan stärkas betydligt utan att det riskerar att underminera samhällets kulturproduktion. Att vissa kulturskapare och de distributörer som byggt sin ekonomiska modell på den nuvarande lagstiftningen blir förlorare i en sådan förändring må vara beklagligt, men samhällsnyttan och allmänhetens intressen väger tyngre.
Mattias Bjärnemalm
Förbundssekreterare Ung Pirat
Kandidat till Europaparlamentet för Piratpartiet