Välj en sida

Jag läser en kurs vid Uppsala universitet den här terminen som heter Gör din röst hörd – medborgerligt deltagande i det offentliga samtalet. Jag läste kursen redan förra hösten, men fick inte tid att slutföra den. Så nu läser jag den en andra gång. Som en del av den kursen ska jag redovisa ett projekt där jag gjort ett inlägg i det offentliga samtalet. 

Utan särskilt mycket tvekan valde jag att använda min kandidering till EU-parlamentet som mitt projekt att redovisa. Ett större deltagande i det offentliga samtalet kommer jag nog inte kunna uppnå inom överskådlig framtid och väldigt mycket kring hur jag tänkte under min kampanj var influerat av det som jag lärt mig från kursen. Så det här inlägget får helt enkelt fungera som min redovisning. 


Starten

Att kandidera till EU-parlamentet var inte något som slog mig över en natt. Redan 2006, efter att Piratpartiet deltagit i sitt första val och slagit fast att EU-valet skulle vara vår nästa utmaning, började jag fundera på om det inte var en arena som jag var intresserad av att verka inom. Så när året blev 2008 och det var dags för partiet att sitta och diskutera vår valstrategi såg jag till att var aktiv i de diskussioner som fördes på vårt forum samt att jag började skriva om EU-valet på min blogg. Jag var även ganska tidig med att uttrycka mitt intresse för att kandidera och anmälde mig till en EU-utbildning anordnad av LSU som inkluderade en resa ner till parlamentet i Bryssel.

Sedan i november så skrev jag i två blogginlägg om min kandidatur i EU-valet. Uppenbarligen måste jag ha gjort ett ganska bra intryck, för när partiets speciella valberedning för EU-listan lade fram sitt förslag fanns jag på tredje plats. En placering som sedan befästes genom en beslutande medlemsomröstning. Jag såg även till så det skapades en facebookgrupp där folk kunde visa sitt stöd för min kandidatur.

Kampanjen

Efter att ha säkrat en placering på partiets lista började så själva valkampanjandet utanför partiet. I ett fokusparti som piratpartiet är utrymmet för personkampanjer ganska smalt eftersom vi inte har utrymme för att lyfta fram särskilt mycket profilfrågor. Istället fick jag lyfta fram min relevanta utbildning, min organisationserfarenhet och personliga egenskaper som de skäl att folk skulle kryssa just mig i själva valet. Jag fortsatte även att blogga regelbundet om partiets och mitt eget valkampanjande. Bland annat eftersökte jag en kampanjgrupp att hjälpa mig under min kapanj, men resultatet var klent. Istället fick jag förlita mig på enskilda aktiva som ställde upp från gång till gång. 

Under våren, när kampanjen blev mer intensiv såg jag även till att bli inbjuden till en rad valdebatter, hänga i vår valstuga i Uppsala, synas i TV4 Uppland och på webben, och jag ordnade så att jag fick en resebudget från partiet som möjliggjorde ett antal kampanjresor runt om i landet, från Luleå i norr till Malmö i söder. Givetvis fortsatte även bloggandet oförtrutet ända fram till  valdagen.

Resultatet

Piratpartiet landade på 7,1% i valet vilket gav oss en parlamentariker (och en andra parlamentariker om Lissabonfördraget går igenom) i parlamentet och väldigt mycket uppmärksamhet i  media. Själv fick jag 8132 personkryss, vilket inte räckte för att behålla den tredjeplats som jag stod på, utan jag fick se min placering halka ner ett steg till förmån för vår partiledare. Men trots det känner jag mig enormt nöjd med mitt kampanjande, och den känsla som jag upplevde när jag såg resultatet på valdagen går inte att beskriva. Rent konkret är jag numera vald till ersättare i europarlamentet då vart parti som får minst ett mandat även får minst tre ersättarplatser. Så utöver ett fantastiskt minne för livet har jag även ett officiellt papper från valmyndigheten att skylta med. 

Och om/när jag ställer upp i val igen 2014 kommer mina erfarenheter från 2009 vara en enorm tillgång.