Konsten att hantera beröm
24 november, 2009
Piratpartiets ideologi: nätneutralitet
25 november, 2009
Visa alla

Sveroknostalgi

Jag tillbringade helgen i Kista i Stockholm. Ganska nära hemmet i Uppsala men ändå en hel värld bort. Jag har varit instängd med spelnördar hela helgen på Sveroks riksmöte. Fruktansvärt, kanske en del tänker, men själv finner jag det högst stimulerande. 

Jag var som mest aktiv i Sverok under åren 2001-2004 även om mitt engagemang började redan på tidigt nittiotal då jag tillsammans med min bror och en bunte vänner startade upp en liten spelförening i Staffanstorp där vi bodde. Under gymnasieåren blev det sedan engagemang i ett par andra föreningar, främst DMF där jag ett tag hade posten som biochef (det var även där jag hamnade i mina första spännande diskussioner om upphovsrätt). Jag blev även en regelbunden konventsbesökare och var även funktionär på ett flertal Sydcon (bio eller reception), något enstaka Lincon (reception) och en hel bunte Gothcon (cafeteria). 

Jag började även att gå på distriktsårsmötena för Sverok Skud någon gång under gymnasietiden (som på den tiden hette Sverok SD innan man bytte namnet för att undvika förväxling med en viss politisk organisation) och jag åkte som ombud på mitt första riksmöte redan 1997. Det hölls i Örebro och det var en spännande upplevelse att träffa själva eliten i Sverok och lära sig om saker som dippande (från diplomacy), distriktsindelningsändringar och kontrapropositionsordningar.

Men det skulle dröja ända tills 2001 innan jag återvände till ett riksmöte. 2001 hade jag nämligen dragits in i styrelsen för Sverok Skud för att ett par vänner som satt där ville använda sig av min, ska vi säga ihärdiga, förmåga att argumentera för en sak. Förbundet hade en ganska stor ideologisk schism längs konfliktlinjen centralism/decentralism och jag hade rekryterats till decentralisternas läger. Under ett par års tid förde vi så en döende kamp mot centralisternas iver att likrikta och likforma förbundet. 

Vi såg oss gärna som rebellerna som kämpade mot imperiet, men vinnaren skriver som bekant historien och när det stod klart att slaget var förlorat döpte vi därför raskt om oss till ondskans axelmakter (vi var dominerande i distrikten övre norrland, Stockholm samt Södra kulturdistriktet – en ondskans axel genom Sverige). En efter en lämnade sedan vår falang de aktivas skara inom förbundet, de flesta ganska bittra och desillusionerade. Att kämpa mot väderkvarnarna är bara roligt en viss tid. 

Själv hade jag blivit lite av vår grupperings diplomat som smidigt rörde mig även bland centralisterna och andra, nya grupperingar, och förhandlade om kompromissförslag i vissa frågor. Kanske var det skälet att jag hamnade i förbundets valberedning ungefär samtidigt som min gruppering drog sina sista andetag och lämnade över den politiska sverokscenen till att handla om ett par otrevliga personkonflikter där det inte längre var sakfrågorna som var centrala, utan vem som tyckte illa om vem, och vem som hade behandlat vem felaktigt.

Det var knappast de ultimata förutsättningarna att fungera som valberedning. Men än idag tror jag att vi gjorde det bästa tänkbara jobbet utifrån förutsättningarna bägga åren jag satt i valberedningen. Första året lyckades vi prestera ett kompromissförslag som alla var ganska missnöjda med, men som ändå antogs då ingen sida vågade lägga ett motförslag av rädsla för att det skulle resultera i ett motförslag även från den andra sidan. Och ett år senare när jag var med om att lägga fram nästa styrelseförslag var konflikten betydligt lugnare och vårt styrelseförslag, om än något ospännande, accepterades utan större diskussion.

Efter min tid som valberedare hoppade jag på posten som revisorsersättare som efter något år uppgraderades till revisor och sedan förra året devalverades till ersättare igen. Det är en förhållandevis ospännande roll, men den ger mig en anledning att hänga kvar på en kant och att fortsätta dyka upp på riksmötena.

Och att dyka upp på riksmöten fortsätter jag gärna med. För även om sverokare är ett konfliktfyllt och regelfetischistiskt släkte med klara rättshaveritendenser är det där jag har min organisationsbakgrund. Och när jag ser ett styrelseval avgöras med tärning för att stadgarna säger så, samtidigt som reservationen mot det förfarandet författas en bit bort från talarstolen, då vet jag att jag är bland mina likar. Då känner jag mig hemma.

Please follow and like us:
Mab
Mab

1 Comment

  1. Profilbild Anonym skriver:

    Konflikten mellan att se riksorganisation som högsta beslutande organ, eller att ha fria medlemsföreningar som kan välja att samverka på frivillig grund där riksorganisationen blir en kunskaps och kontaktresurs.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Kontakta mig
Facebook
RSS