Välj en sida

Detta är mitt tredje inlägg om Piratpartiets ideologi. De två första finns att läsa här:

Piratpartiets ideologi: tre påståenden

Piratpartiets ideologi: det liberala arvet

Nätneutralitet

Frågan om nätneutralitet har de senaste månaderna seglat upp som en av de mest diskuterade internetfrågorna just nu. Att ämnet aktualiserats är till stor del beroende på EUs telekompaket där kampen för nätneutralitet tidigt gick förlorad. Istället valde man att fokusera på rätten till tillgång till internet, och även där blev slutresultatet som bäst en medioker kompromiss. Jag antar att jag, som Christian Engström, borde vara nöjd att vi fick igenom så pass mycket som vi fick. Men även om det givetvis kunde ha varit mycket värre kan jag inte förmå mig att hylla ett resultat som i mina ögon lämnar allt för mycket övrigt att önska. Med det sagt vill jag inte på något sätt förringa allt det arbete som lagts ner på att faktiskt knuffa telekompaketet ett par snäpp åt rätt håll. Men det är tyvärr långt ifrån tillräckligt. Vi kämpar fortfarande i en brant uppförsbacke.

För den som vill få en snabb introduktion till de mest aktuella konfliktfrågorna på nätet just nu har IDG gjort en ganska bra sammanställning.

Men låt mig återvända till nätneutraliteten. Just nu ser vi det första fallet i Sverige av övergrepp på principen om att nätet ska vara en neutral infrastruktur. Det är Telia som har tecknat ett avtal med Spotify som i princip stänger ute alla eventuella konkurrenter från mobilnätet och därmed skapar en antimarknad. Det märkliga är att trots att detta är något som PTS varnade för när de fick i uppdrag om att utreda frågan kring nätneutralitet så ansåg det att marknaden skulle kunna reglera saken själva. Vilket är en smått absurd inställning. En sund marknad kan bara skapas genom reglering eftersom det rationella för aktörer på en marknad är att försöka skapa sig marknadsfördelar som slår undan den fria konkurrensen. Som nu i fallet med Telia och Spotify

Men hur bör då Piratpartiet förhålla sig till frågan om nätneutralitet? Är det över huvud taget en fråga som partiet bör ta ställning i? Jag skulle vilja hävda att så är fallet. Behovet av ett skydd för internet som en öppen plats är minst lika stort när det gäller att skydda det från företags vilja att skapa otillbörliga marknadsfördelar som när det gäller att skydda det ifrån statlig övervakning. Vill vi behålla det internet som finns idag med allt vad det innebär av möjlighet till deltagande och demokratiskt inflytande så måste vi kämpa för det. Att överlåta allt till marknadskrafterna och hoppas på det bästa är naivt och ansvarslöst.

Lisa Magnusson skriver klockrent:

Nätet måste vara neutralt. Internetleverantörerna måste vara neutrala. Annars kommer det fria internet att utplånas. Det går inte att kompromissa vad gäller den grundläggande neutraliteten, ett ”ganska” fritt och neutralt internet är som att vara ”ganska” hiv-smittad: en anomali.

Och det kommer vi aldrig uppnå om vi inte lagstiftar om det. För att få ett internet som i första hand är till för demokratiska medborgare och inte för konsumenter av en tjänst krävs att vi sätter ner foten och kräver nätneutralitet.

Utifrån en piratideologi som tar avstamp i en vision av ett fritt och öppet internet, där allas rätt till deltagande är primärt, finns det helt enkelt ingen annan rimlig slutsats att dra än att lagstiftad nätneutralitet är en nödvändighet.

Förmodligen kommer jag och Amelia Andersdotter bland annat beröra lite av ovanstående utifrån ett EU-perspektiv i vår föreläsning på Dreamhack nu på fredag. Kom gärna förbi och lyssna.