Välj en sida

Jag skrev ett inlägg om problemet med obalansen bland partiets primärvalskandidater utifrån ett könsperspektiv. Efteråt har jag fått en del kritik över min pessimism, vilken kanske främst avspeglade sig i rubriken. Och givetvis drämde jag till ordentligt för att skapa en reaktion. Men nu när den extra kandideringsperioden är över kan vi ser att det faktiskt ser något ljusare ut än vad jag förutspådde. Vi har nu 33 kvinnliga kandidater som tävlar med våra ca tvåhundra manliga kandidater om platserna på våra riksdagslistor. Vilket gör att mitt påstående om att allt var becksvart nog måste revideras till att det faktiskt bara ser mörkt ut.