Jag läser idag på den opartiska nyhetssidan SVT att fildelningsfrågan är död. Det är den opartiska journalisten Joachim Sundell (som tidigare bland annat låtit min favoritlobbyist Per Strömbäck bre ut sig i en artikel om the pirate bay) som gör konstaterandet i en artikel som mest verkar ha som syfte att berätta att piratpartiet deltog på mediedagarna i Göteborg. Som en av dem som arrangerade vår närvaro där är jag givetvis väldigt glad att det uppmärksammas, även om Joachim mest verkar vilja uppmärksamma att vi inte uppmärksammades. Att vi under samma tid fick en hel del uppmärksamhet för vårt planerade men inställda samtal med Lars Vilks verkar ha gått den gode Joachim helt förbi (ett samtal som till slut fick genomföras ute i skogen). Eller så passar det bara inte in i berättelsen om att piratpartiet inte syns längre.

Fast artikeln nämner i förbifarten att vi är det största partiet i opinionsundersökningarna på Island just för stunden. Så helt döda kanske vi inte är trots allt. Och så har vi ju den där tyska piraten i Europaparlamentet som är mitt uppe i att reformera den Europeiska upphovsrätten. Och en borgmästare i Marienbad i Tjeckien (de kommer ha en cool konferens där i sommar, åk dit!).

Men är fildelningsfrågan död? Ja säger vissa. Nej säger Robert Ascherg och Jan Scherman. Och domstolarna maler på i åtal efter åtal mot svenska fildelare samtidigt som internetleverantörerna kämpar för sina kunders integritet och det öppna nätet medan musik- och filmbranchen försöker göra skadeståndskrav till en ny lukrativ inkomstkälla.  Men kanske kommer det hela att kallas streamingfrågan framöver?

Oavsett vad vi anser om huruvida fildelningsfrågan är död eller ej så kan vi nog alla konstatera att frågan om huruvida fildelningen är död definitivt inte är död.

Länge leve metadiskussioner!