Till en sosses försvar.
31 maj, 2016
Piratpartiet har en plan!
29 juni, 2016
Visa alla

Brexit

Det i princip enda som diskuteras i EU-parlamentet just nu är Brexit. Vilket kanske inte är så förvånande. Det kommer vara den överskuggande frågan i Europa de närmsta åren, och konsekvenserna är omöjliga att förutse. Jag bor tillsammans med en brittisk medborgare, så ämnet har även diskuterats flitigt hemma vid köksbordet. Själv var jag fram tills jag vaknade i fredags helt övertygad om att Bremain skulle vinna, så jag kanske inte är den bästa att sia om framtiden. Men utifrån vad som hörs i korridorerna i parlamentet, och utifrån texter som cirkulerar i mailen på jobbet finns det ett par saker som jag nog vågar säga med viss säkerhet.

EU kommer inte stoppa Storbritannien från att lämna, snarare tvärt om. Nu när folkomröstningen är avgjord kommer både parlamentet, rådet och kommissionen göra vad de kan för att få Storbritannien att starta utträdesförhandlingar så fort som möjligt för att säkerställa att den nuvarande perioden av osäkerhet tar slut. Givetvis finns det många som hoppas att Storbritannien på något sätt ska ändra sitt beslut, men det finns ingen som tror att det är något som kan tvingas fram från EU, utan måste i så fall ske på initiativ från det brittiska folkets sida. Men fram tills något sådant eventuellt händer kommer EU agera utifrån att Storbritannien vill lämna EU.

Möjligheten att lämna EU kom egentligen först med Lissabonfördraget, och har aldrig testats tidigare. Processen är en förhandling i Europeiska rådet som kan ta upp till två år för att få fram en överenskommelse om hur landet som lämnar ska förhållas till unionens olika program och projekt. Om rådet inte kommer fram till en överenskommelse inom den tidsfristen kapas banden rakt av och Storbritannien blir ett grannland som alla andra, utan några speciella avtal med EU. Tidsfristen kan dock förlängas om både rådet och medlemslandet som sökt utträde är överens om att göra detta.

Skulle förhandlingarna leda fram till ett speciellt avtal eller speciella förhållanden mellan EU och Storbritannien kommer det avtalet behöva godkännas även av EU-parlamentet (och parlamentet har även möjlighet att kräva ett konvent för att se över de föreslagna fördragsförändringarna), men om banden kapas rakt av har inte parlamentet någon roll i förhandlingarna. Givetvis kommer parlamentet göra vad de kan för att få insyn och inflytande, men dess möjlighet att påverka är synnerligen begränsade. Samma gäller för kommissionen. Förhandlingarna är mellan regeringen för landet som lämnar och regeringarna i länderna som stannar. Och de påbörjas inte förrän Storbritannien formellt anmäler att de vill påbörja utträdesförhandlingar.

Min gissning är att under tiden förhandlingarna pågår kommer väldigt lite annat ske i EU. Nationalister kommer argumentera för att deras respektive länder ska följa Storbritannien med utträden, men mer sansade EU-skeptiker kommer vänta på utfallet för att se hur det brittiska utträdet faller ut innan de bestämmer sig för hur de ska agera. Samma gäller för EU-positiva partier och grupper. Det innebär att vi kan räkna med att diskussionen om EU:s framtid kommer ta fart på allvar just före EU-valet 2019, och att det valet därmed kommer handla om EU:s framtid. Medan riksdagsvalet 2018 förmodligen inte kommer domineras av den frågan trots att det är rådet, och därmed regeringen, som har den absolut största makten över frågan.

Jag kommer jobba för att Piratpartiet i bägge valrörelserna ska driva en linje där vi tydligt visar behovet av ett EU i en allt mer globaliserad värld samtidigt som vi pekar på vilka områden där det behövs reformer för att förbättra demokratin och transparensen i EU:s institutioner. Att vi tydligt tar avstånd från den nationalism och rasism som ligger till grund för mycket av motståndet mot EU, men även vågar vara kritiska kring de punkter där EU, och dess medlemsländer inte lever upp till vad vi som medborgare har rätt till. Jag hoppas att du som läser det här vill hjälpa mig med det arbetet.

 

 

Please follow and like us:
Mab
Mab

16 Comments

  1. Profilbild Peter Lidstrom skriver:

    Valdigt bra skrivet och de narmaste aren kommer nog vara valdigt osakra for manga har i Storbritannien. En sak som du inte namner (kanske inte kande till) ar att omrostningen inte ar lagbindande utan var en undersokande omrostning. Sa den brittiska riksdagen skulle kunna ga emot vad omrostningen sa (vilket nog i mangt och mycket skulle vara politiskt sjalvmord). Och den storra samlingen av folk i brittiska riksdagen ar for ett EU-medlemskap.

    Och angaende sjalva omrostningen maste jag saga att en otroligt stor andel ”Brexit” anhangare ar fruktansvart okunniga om vad EU egentligen har hjalpt Storbritannien med och vad dem gor. Men man maste ju ta tillbaka sitt land och gora landet stort och starkt igen. Det kan fa svara konsekvenser for landet i sej dock.

    • Mab Mab skriver:

      Hej Peter,

      Ja, jag känner till att omröstningen är rådgivande och att inget kommer hända förrän Storbritannien aktiverar artikel 50 om utträde. Men eftersom den brittiska regeringen sagt att de tänker följa omröstningen, och det inte finns något som tyder på motsatsen, tyckte jag inte det var nödvändigt att ta med i min bloggpost.

  2. Profilbild Conny Thimrén skriver:

    Alla svenska partier säger att de stödjer EU förutsatt att det reformeras mot öppenhet och demokrati.
    Problemet jag ser är att detta inte alls känns sannolikt. Tvärtom.
    Det svenska stödet till EU blir på det sättet helt missriktat och ger legitimitet till ett allt mer odemokratiskt och överstatligt projekt. Om dessa reformer INTE sker vill Piratpartiet då att Sverige lämnar EU? Eller?

    • Mab Mab skriver:

      Varför upplever du inte att det är sannolikt?

      EU-parlamentets makt ökade i samband med Lissabonfördraget då de fick medbestämmande i en betydlig större del av EU-lagstiftningen. Samma gäller de nationella parlamentens makt. Däremot minskade de enskilda regeringarnas makt inom ministerrådet, vilket nog knappast kan sägas vara odemokratiskt, även om det kan upplevas som ett steg mot överstatlighet (vilket jag i princip inte har något problem med om överstatligheten syftar till att 1) skydda medborgares rättigheter, eller 2) skydda den fria rörligheten).

      Insynen i EU ökade genom Amsterdamfördraget, och under de senaste två kommissionerna har transparensen kring lobbyismen ökat.

      Det finns mycket kvar att göra, men om du kikar på utvecklingen över tid så tror jag det är uppenbart att utvecklingen går åt rätt håll.

      • Profilbild Conny Thimrén skriver:

        Hmm vet knappt var jag ska börja… ;o

        Är det Piratpartiets officiella ståndpunkt att EU:s utveckling mot en ”ever closer union” är rätt väg!? Måste säga att det gör ont i hjärtat på en flerårig medlem att höra det.

        EU är ett paradis för storföretag, mediakoncerner, storfinans och politiker som vill styra och ställa utan att kunna ställas till svars av väljare.

        Tror du att EU:s befolkning vill att mer makt ska flyttas från de nationella parlamenten till Bryssel!? Spelar det något roll för dig?

        • Mab Mab skriver:

          ”ever closer union” är en floskel utan någon som helst betydelse. Den är en röd flagga för EU-skeptiker och ett ideal för EU-kramare. Men det är bara tomma ord. De orden har aldrig påverkat hur EU har utvecklats över tiden, och lär aldrig heller göra det. Så frågan blir vad du menar med begreppet? Jag ser det som ett uttryck för viljan att öka förståelsen och integrationen mellan befolkningen i EU, vilket jag helhjärtat ställer mig bakom. Jag ser det inte som en fribiljett att kräva mer överstatlighet eller centralism.

          EU är inte mer av ett ”paradis för storföretag, mediakoncerner, storfinans och politiker som vill styra och ställa utan att kunna ställas till svars av väljare” än vad vi låter det vara. EU har bättre möjligheter att reglera storföretag än något enskilt land, och granskningen av EU-politiker har ständigt ökat under Unionens utveckling.

          När det gäller frågan om EU:s befolkning vill att mer makt ska flyttas från de nationella parlamenten till Bryssel tror jag att det är en helt felställd fråga. Frågan måste vara vilken makt ska finnas på vilken nivå. Där ser jag att det fortfarande finns mängder att göra för att säkra att makt hamnar på lägre nivå än nationalstaten (som samlat på sig allt för mycket makt under århundraden av makthungrig klåfingrighet och svagt rättsskydd för medborgare). Jag tror att EU, om medborgarna väljer rätt företrädare att representera dem där, kan vara en instans som säkrar en sådan maktfördelning nedåt, men att det motarbetas av de nationella makteliter som inte vill se sina småpåvedömen utsättas för decentralisering.

          Och det spelar enorm roll för mig vad EU:s befolkning tycker. Jag driver den här bloggen för att påverka vad folk tycker, och jag jobbar åt Piratpartiet för att påverka vad folk tycker. Min förhoppning är att jag ska få folk att dela mina synpunkter och arbeta tillsammans med mig för att demokratisera EU och dess medlemsländer, och min oro är att de ska vända EU ryggen och lyssna på de enkla lösningar som nationalister och populister runtom i Europa kränger ut. Jag tror att det är en väg till ökad oro, instabilitet och ekonomisk misär.

  3. Profilbild Peter Banck skriver:

    Skum formatering av texten i kommentarerna. Ngt fel på Mab.nu?

  4. Profilbild Mats Bergh skriver:

    Bra analys. EU kommer nu inte undan starka förändringskrav, vilket är bra. Brexit kan därmed innebära en möjlighet och bör betraktas som en sådan.

    • Mab Mab skriver:

      EU har ständigt utsatts för starka förändringskrav, och också ständigt förändrats. Ofta med en blandning av bra och dåliga förändringar. Vad vi kan hoppas på, och jobba för, är att de förändringar som sker nu framöver ska vara till det bättre för unionens medborgare.

  5. Profilbild Rene Malmgren skriver:

    På vilket sätt skulle PP ta avstånd från nationalism?

  6. Profilbild Per "wertigon" Ekström skriver:

    Jag håller med om din analys – men då borde PP börja ta kommandot redan idag.

    Valet 2014 visade att det inte går att ligga i det fördolda fram tills valet – man måste ständigt vara aktiv och visa upp sig.

    Vill PP ha en chans att återigen komma in i EU-parlamentet om tre år är det hög tid att börja förklara för väljarna idag exakt vad vi tycker och tänker om EU nu. Inom ett halvår bör de första flyerserna på EU-politiken vara färdiga.

    Annars är PPs chanser i valen runt 0.001% att komma in…

    • Mab Mab skriver:

      Jag har lärt mig att inte göra kategoriska uttalanden om vad som behövs för att vinna framtida val. Det bruka nämligen allt som oftast bero på faktorer som inte går att förutse. Med det sagt håller jag med om att vi bör förbereda oss inför 2019 i god tid. Men det är långt till 2019, och det är en hel valrörelse före EU-valet. Jag tror att hur pass framgångsrika vi är i den valrörelsen har större avgörande för EU-valet året efter än tidpunkten för när vi spikar vår EU-politik har.

      Och det är bra, för i och med beslutet på vårmötet i år har partiet ingen särskild EU-politik bortom vårt principprogram. Och första tillfället att besluta om sådan är på vårmötet nästa år. Så att trycka upp något EU-material före dess är nog meningslöst.

      Du kan läsa mer om vår långsiktiga plan för valen 2018 och 2019 här.

      • Profilbild Per "wertigon" Ekström skriver:

        Fast, regel no 1 vad gäller politik; syns man inte, finns man inte – och två år är redan det väldigt kort tid att bygga opinion. Naturligtvist är inget av det jag skrev i sig tillräckligt för att vinna ett val – men det är en tydlig och bra start.

        Ju fortare PP syns om denna fråga, ju fortare PP börjar be om mandat från folket att demokratisera och reformera EU, desto snabbare kan man börja bygga opinion.

        Principprogrammet borde ha tillräckligt med stöd för generella sådana påståenden redan nu, men de ställningstaganden som kommer nästa vår är den valplattform partiet kommer stå på inför 2018 och även 2019, på gott och ont.

        Valen kan verka vara avlägsna – men endast ett vårmöte står mellan valet 2018 och två för valet 2019. Det är väldigt tajt att återuppbygga en politik från grunden. Men men… 🙂

        • Mab Mab skriver:

          Två år är mer än tillräckligt för att bygga en opinion om det görs rätt, och alldeles för lite tid om det görs fel. Men historien har visat att saker enbart händer i piratpartiet om det är ont om tid. Så tidsbrist är inte vårt största problem, utan folk som kan hjälpa till med partiets arbete, särskilt på kommunikationssidan. Är det något du är intresserad av att hjälpa till med? Här finns en lista på poster vi letar efter just nu. Och är det något annat du tänker dig att du kan hjälpa till med får du gärna peta på mig eller vår partisekreterare Anton. Här hittar du förresten vår plan för de kommande åren.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Kontakta mig
Facebook
RSS