Välj en sida

Vissa dagar är viktigare än andra. Igår var en sådan dag. Europaparlamentets utskott för rättsliga frågor röstade om den upphovsrättsreform som media konsekvent underrapporterat om sedan förslaget presenterades för två år sedan. I centrum stod de två kontroversiella förslagen om länkskatt på nyhetsartiklar (artikel 11) och censurfilter för plattformar (artikel 13). Följer du min blogg är det inte första gången du läser om de förslagen. Följer du inte min blogg är det dags att börja! För det kommer dessvärre inte bli mindre dramatiskt framöver.

Jag tänkte inte skriva om varför gårdagens resultat var uselt. Eller vems fel det var att det gick som det gick. Det har många andra redan redogjort för på ett ypperligt sätt. Istället tänkte jag gå igenom vad de kommande stegen är för oss som jobbar med att bekämpa de här artiklarna i Europaparlamentet.

Det som hände igår var att JURI röstade fram sin ståndpunkt. Till stor del gick det som den tyska föredragaren Axel Voss hade föreslagit i sina kompromissyrkanden. Därefter röstade utskottet för att inleda förhandlingar med ministerrådet, så kallade informella triloger. Där närvarar även kommissionen som en sorts medlare. Trilogerna sker eftersom den slutliga lagtexten alltid behöver antas av både parlamentet och ministerrådet för att bli gällande. Så när respektive institution känner sig klara med sin position inleds triloger för att hitta en kompromiss. Därefter röstas den kompromissen nästan alltid igenom utan ändringar i bägge institutionerna. Det gör att vad som parlamentet utgår ifrån när de börjar förhandla har en enorm betydelse för vad det slutliga resultatet kan förväntas bli. I det här fallet är det extra viktigt då rådet redan antagit sin text som de kommer förhandla utifrån. Och den är usel både rörande artikel 11 och 13.

Och nu vill alltså JURI, under Axel Voss ledning börja förhandla utifrån beslutet igår utan att låta parlamentets övriga ledamöter peta i texten. Detta kommer formellt meddelas till parlamentet när de sammanträder i Strasbourg nästa gång. Vilket är måndagen den 2 juli. Från det att ledamöterna har informerats har de till slutet av följande arbetsdag på sig att samla ihop minst 76 underskrifter från olika ledamöter som kräver att ärendet ska behandlas i plenum innan trilogerna inleds. Vi har redan börjat kontakta parlamentariker i de andra grupperna och har goda förhoppningar om att kunna lämna in långt över 76 underskrifter tisdagen den 3 juli.

Lyckas vi med detta så måste parlamentet lyfta frågan om huruvida plenum ska få behandla frågan före trilog eller ej. Det är en ja/nej omröstning där det krävs en majoritet av de närvarande ledamöterna som röstar för att parlamentet ska få behandla frågan. Förmodligen kommer den omröstningen hållas torsdagen den 5 juli.

För att vinna den omröstningen så måste vi framför allt lyckas säkra att en märkbar del av den konservativa gruppen EPP går emot grupplinjen och röstar för vår sida. Samt givetvis se till att de grupper som redan är på vår sida inte tappar för många ledamöter till motståndarsidan. Det innebär att vi behöver mängder med externt tryck mot alla ledamöterna i parlamentet så att de förstår att frågan är viktig. Som tur är så finns det en hel del sådan aktivism inplannerad. Och du kan hjälpa till!

Vinner vi den omröstningen så kommer sedan parlamentet att öppna upp för debatt och ändringsförslag i plenum på sitt följande sammanträde i Strasbourg. Vilket är veckan direkt efter det svenska riksdagsvalet, 10-13 september. Där behöver vi sedan få in strykningar av, eller alternativa texter till artikel 11 och 13.

Men lyckas vi med det är fortfarande inte faran över. För efter att parlamentet har röstat om texten en första gång så ska det fortfarande förhandlas fram en kompromiss med ministerrådet. Som kommer argumentera för både artikel 11 och 13. Och parlamentets förhandlingar kommer ledas av Axel Voss. Som tur är kommer vi kunna finnas med i rummet och påverka förhandlingarna. Men även under den processen kommer vi behöva stöd med att sätta tryck på parlamentets förhandlare för att hålla dem på rätt spår.

Räkna inte med att den här frågan är över förrän tidigast i början av nästa år. Och i värsta fall långt efter nästa EU-val. Som sagt, det finns gott om dramatik kvar. Och många kamper som vi måste vinna längs vägen. Men det är viktigt att komma ihåg att även om det här låter som en stor uppförsbacke är det definitivt något vi kan lyckas med. Tillsammans!