Hemma från Finland

Stora Bloggpriset
2 februari, 2009
Piraterna – De svenska fildelarna som plundrade Hollywood
4 februari, 2009
Visa alla

Hemma från Finland

Tänkte försöka sammanfatta mina tankar från den internationella piratkonferensen i Helsingfors som var i helgen. Christian har lagt upp ett par bilder från konferensen.

Förberedelserna inför Ung Pirats deltagande på konferensen var minst sagt röriga. I förbundsstyrelsen visste vi inte om vi skulle ha råd att skicka iväg en delegation förrän vi fick det glädjande beskedet att vi tilldelats statsbidrag, två veckor före avfärd. Därefter behövde resan styras upp. Grundtanken var att skicka två personer från förbundsstyrelsen och två personer som var aktiva lokalt. Dels för att våra finska värdar ville ha input på vad för sorts aktiviteter som Ung Pirat anordnar lokalt, och dels för att ge fler personer än förbundsstyrelsen möjlighet att delta i vad som lovade att bli en spännande resa. Efter ett par turer i styrelsen visade det sig dock att ingen utöver mig själv kunde åka, och därmed så ändrades det i sista stund så att en tredje deltagare plockades från de lokalt aktiva. Till detta kom att förbundsstyrelsen inte hade någon vana av att skicka iväg den här typen av delegationer, vilket skapade lite oreda kring ansvarsförhållandet i gruppen. Något som egentligen inte reddes ut ordentligt förrän vi var på plats i Helsingfors.

Konferensen skulle enbart hålla på under lördag-söndag, med välkomstmiddag på fredagen. Men vi från Ung Pirat var inbjudna redan på torsdagen för att delta i ett möte för det blivande Piraattinuoret, Finlands motsvarighet till Ung Pirat. Jag har förresten skrivit ett separat inlägg om det mötet.

Så vi tog färjan från Stockholm på onsdagen och anlände till Helsingfors på torsdagens morgon. Att ta färjan istället för att flyga var inte enbart ett billigare alternativ, det var ett fantastiskt bra sätt att svetsa samman den lilla delegationen från Ung Pirat. Fast på en båt under nästan ett dygn och därmed ganska väl avskärmade från omvärlden fanns inte så mycket att göra utöver att lära känna varandra. Det kan tilläggas att de enda i gruppen som träffats tidigare var Mimmi och Sandra, på ett piratläger en vecka tidigare som Piratpartiets södra distrikt anordnat. Däremot hade jag och Sandra pratats en del över nätet ända sedan Ung Pirat Helsingborg grundades. Men på båten lärde vi snabbt känna varandra, och jag känner att såhär efter resan har jag inte enbart fått en fantastisk upplevelse, utan även tre nya vänner. Egentligen ännu fler, för något säger mig att det inte är sista gången jag träffar de finska piraterna i Piraattinuoret.

Om mötet med de finska piraterna var en upplevelse i engagemang och driftighet så var själva den internationella konferensen som sådan av ett helt annat slag. Där var det ändlösa samtal om övervakningslagar och tvister mellan de olika deltagarna som dominerade. Representanten från det spanska piratpartiet var oense med övriga om turerna kring den förra internationella konferensen, där ingen från spanska piratpartiet hade deltagit, och mötet snöade ett flertal gånger in på diskussioner om vem som gjort vad och varför. Resten av tiden gick åt till att de minsta piratpartierna närvarande höll de längsta presentationerna om vad som hände i deras respektive länder. Istället för att diskutera vilka aktiviteter de planerade att ha kretsade allt kring att kritisera olika lagar som var på gång. Förmodligen för att de inte hade några aktiviteter inplanerade. Ska man vara krass kunde man se en tydlig uppdelning mellan de tre stora partierna (svenska Piratpartiet, finska Piraattipuolue och tyska Piratenpartei) och de tre små (holländska Piratenpartij, spanska Partido Pirata och danska Piratpartiet).

Det som saknades på mötet var en mötesordförande som kunde styra upp diskussionerna när de spårade ur. Anton, Piraattipuolues internationella sekreterare och den som anordnat konferensen, gjorde sitt absolut bästa, men det är helt enkelt inte möjligt för en enda person att ansvara för att styra mötet, ansvara för all logistik kring konferensen samt att planera en demostration mot Lex Nokia samtidigt. Och det innebar att de tillfällen han var tvungen att lämna rummet körde diskussionerna obönhörligen fast i meningslösa bagateller.

Men allt var inte mörker. Det gjordes en tidslinje över vad som kommer hända i de olika länderna under våren. Och jag tror att jag lyckades sälja in idén med att starta upp ungdsomförbund även i de andra länderna. Finland är redan på gång, och den tyska represenanten verkade anse att det nog skulle gå att få igång ett ungdomsförbund under året. Även danmark kan det finnas potential i, om inget annat för att det är så nära att vi kan skicka folk från Ung Pirat dit att hjälpa till om det behövs. Om de länderna kommer igång under året skulle det innebära att vi borde kunna starta upp YPEC (young pirates european confederation) senast 2010.

Jag släppte även idén om att ordna ett gemensamt piratläger i Sverige under sommaren 2010. En idé som mottogs väl av alla närvarande. Nu måste jag bara sälja in idén till Ung Pirat här hemma i Sverige.

Det här blir min sista rapport från den internationella konferensen i Finland. Men förhoppningsvis inte min sista rapport från internationella piratkonferenser. För oavsett om mötet inte alltid var så strukturerat och konstruktivt som jag skulle vilja så tror jag att den här typen av möten är fantastiska för att skapa en global identitet inom piratrörelsen och för att påminna oss om att slaget om rätten till kunskap inte är en avskiljd svensk företeelse, utan en kamp som måste föras på den globala nivån.

Lyckas jag ta mig hela vägen till Europaparlamentet så kommer jag se till att bjuda in till nästa internationella konferens nere i Bryssel. Även om jag vidhåller att Hohenstein vore en bra plats för en piratkonferens.

Please follow and like us:
Mab
Mab

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Kontakta mig
Facebook
RSS